För Elsa Hassler blev HYROX starten på något större. Ett sätt att träna, resa och hitta balans. Här berättar hon om drivkraften och varför hon tror att så många fastnar.
TEXT & FOTO: GABRIEL ALENIUS
ELSA HASSLER ÄR PERSONLIG TRÄNARE och läkare med ett starkt fokus på balans inom träning, kost och hälsa. Hon har tidigt etablerat sig inom HYROX i Sverige – tävlingsformen som snabbt blivit populär, där löpning och funktionell styrka möts. Elsa berättar om en resa som började i obalans, men som idag handlar om hållbar prestation och gemenskap.
Hur började din relation till träning?
— Jag har alltid varit intresserad av träning och spelade fotboll som barn. Jag började träna för att bli mer hälsosam, men det blev inte så. Som tonåring, när man börjar se resultat och får komplimanger, så gick det för mig överstyr och min början med träning var faktiskt ohälsosam.
— Jag blev svårt sjuk. Jag fick anorexi som diagnos, men det handlade mer om ortorexi, tvångsmässig träning. Jag var bara tolv år när det började, precis inför högstadiet. Det var mycket osäkerhet och en vilja att passa in. Det pågick i flera år och slutade med heldygnsvård. Så jag har en ganska trasslig start i träningen.
”Jag är mindre skadad idag, men samtidigt starkare och har bättre kondition.”
Hur tog du dig vidare därifrån, och vad förändrade din syn på hälsa?
— Intresset för träning fanns alltid där, men jag hade ingen balans. När jag blev frisk började jag utmana min syn på vad hälsa är och förstå att mer inte alltid är bättre. Det blev en stor omställning, både mentalt och i hur jag levde.
— Jag valde också att göra en stor förändring i livet och flyttade från Sverige till Australien som 18-åring. Jag pluggade till PT och läste träning och kost under ett år. Jag kände ingen där, men det var där mitt liv började på nytt. Jag mötte människor med en mer balanserad syn på hälsa och fick helt nya perspektiv.
— När jag började läsa anatomi där insåg jag också hur mycket jag inte kunde om kroppen. Jag ville förstå mer från grunden och kunna jobba med hälsa på ett ännu djupare sätt.
Hur kom HYROX in i bilden och vad var det som gjorde att du fastnade?
— Det var faktiskt genom Antonia Fält-Kottulinsky som hörde av sig när de skulle starta upp HYROX i Norden. Det här var 2022 och det fanns inte i Sverige ännu, så jag hade ingen aning om vad det var. Men jag gick på en infoträff och blev hooked direkt.
— Vi fick ganska snabbt möjligheten att åka till Hamburg och testa ett race. Jag tävlade i par med en kompis och vi kvalade till VM direkt, första gången vi körde. Det var helt surrealistiskt. Det som verkligen fastnade var känslan. Det var en otrolig energi, som en folkfest. Och att det är så inkluderande. Det spelar ingen roll om du kommer från löpning, crossfit eller gymträning – alla kan vara med. Jag älskar också variationen och att man kan göra det till en upplevelse, att resa iväg och köra ett race över en weekend.
”Många underskattar löpningen – den är mer än hälften av racet.”
Hur ser din träning ut idag och vad skiljer HYROX från annan träning du gjort?
— På ett sätt tränar jag bara HYROX idag eftersom det är så varierat. Jag springer tre gånger i veckan, kör styrka och olika typer av kondition. Det är det som är så kul, att allt ingår.
— Innan tränade jag mycket crossfit, men jag upplever att min kropp mår bättre nu. Jag tränar ungefär lika mycket, men har bättre kondition och uthållighet, känner mig stark och har mindre ont. Jag tror att det beror på att HYROX inte bygger på samma typ av maxlyft och explosiva, tekniskt krävande moment. Rörelserna är mer repetitiva och förutsägbara, och belastningen mer jämn. Det blir helt enkelt mindre slitsamt över tid, även om det fortfarande är väldigt tufft.
Vad upplever du att många underskattar när de börjar med HYROX?
— Jag tror många underskattar löpningen. Den är mer än hälften av racet, men ändå lägger många mycket mer tid på styrka och maskiner. För att bli bättre behöver man få in variation i löpningen. Längre distanspass, kanske 8–12 kilometer, men också intervaller och kortare pass för att träna upp farten. Kroppen behöver vänja sig vid olika typer av belastning.
— Sedan handlar det också om att förstå hur man disponerar sin energi. Många går ut för hårt i början. Pannben är bra, men det kan också bli en nackdel om man inte har fysiken att backa upp det hela vägen. Hur upplever du själva tävlingsmomentet?
— Startlinjen är alltid en blandning av att vara väldigt peppad, nervös och ha lite ångest. Man vet hur jobbigt det kommer att bli, särskilt om man jagar en viss tid.
— Under racet gäller det att hålla sig kontrollerad. Det är många som är snabbare än mig i början, men som sedan går in i väggen. Det handlar om att orka hela vägen. Mina styrkor är löpning, burpees och sled push. Det jag jobbar mer med är sled pull och rodd, där jag känner att jag har mer att utveckla.
”Vi har kämpat i över ett år för att gå under timmen – och i Bryssel gick vi i mål på 59 minuter.”
Du och din fästman har haft ett tydligt mål – att gå under en timme.
Hur var det att nå det?
— Det var en jättestor grej för oss. Vi har jobbat mot det i över ett år och varit väldigt nära flera gånger, bara någon minut ifrån.
— Men i Bryssel lyckades vi till slut gå i mål på 59 minuter. Det var en enorm lättnad och väldigt kul att nå ett mål som man kämpat så länge för.
— Nu, inför loppet i Helsingfors, blir det lite annorlunda. Vi vill fortfarande prestera, men också kunna njuta mer. Samtidigt vet man ju hur det är när man står på startlinjen – man vill gärna slå tiden igen. Hur ser du på din roll inom träning och hälsa idag?
— Min filosofi är att hjälpa människor att må bättre och bredda perspektivet på hälsa. För mig handlar det mycket om balans.
— Jag har själv varit i obalans och vet hur lätt det är att hamna där. Många har höga krav på sig själva, svårt att prioritera sig själva eller säga nej. Det är ofta där det börjar. Därför försöker jag prata om hälsa på ett mer nyanserat sätt, där både träning, kost och mental hälsa får plats.
Du arrangerar också träningsresor – bland annat till Estepona med fokus på hybridträning. Vad kan man förvänta sig där?
— Resan till Estepona har ett tydligt fokus på hybridträning. Det blir lite tuffare träning, men fortfarande på en nivå där alla kan vara med. Gärna med en bra blandning av kvinnor och män i olika åldrar. Huvudsaken är att man gillar träning och vill utvecklas.
— Det handlar inte bara om träning, utan mycket om gemenskap. Vi tränar tillsammans, äter middagar ihop och jag håller föreläsningar. Det blir väldigt hands on, där man får möjlighet att ställa frågor, jobba med teknik och verkligen utvecklas. Gruppen är medvetet ganska liten, vilket gör att det blir familjärt. Många får med sig nya relationer och vänner hem. Och att åka iväg i november, när det är mörkt hemma, ger väldigt mycket energi och motivation.
— Till den som är nyfiken på träningsresor så kan jag bara säga: Go for it! Jag har varit på många utan att ångra mig.
ELSA HASSLER
ÅLDER/ 28 ÅR BOR/ STOCKHOLM BAKGRUND/ UPPVUXEN I LULEÅ, TRÄNADE FOTBOLL SOM UNG GÖR/ LÄKARE OCH PT MED TRÄNINGSRESOR, ONLINE COACHNING OCH FÖRELÄSNINGAR ANTAL HYROXLOPP/ 4–6 PER ÅR, OFTAST I PAR SIGNUM/ LÖPNING PÅ MÅNGA OLIKA DISTANSER
